Vad jobbigt det är när man slarvar bort det man har skrivit. Åh.

Jag försökte skälla på de som sålde min dator, det gick dåligt. Jag är dålig på att vara arg en längre tid. Överhguvudtaget är jag dålig på att känna saker en längre tid. Känslor brukar hålla sig i ungefär 5 minuter. Sen är det dags att gå vidare. Jag brukar skylla på att jag har damp. Det har jag nog inte.

Iallafall så blev min mössa klar igår.(kanske en tröja nästa gång mamma?) Den är mysig och hårar. Ungefär som en katt. Eftersom mönstret heter "Åremössan" antar jag att man ska se ut som en sjukt frän snowboardåkare i den. Det gör inte jag. Jag ser ut som Marge Simpson eller en Sven Nordqvist illustration. Vad heter dom i Petson? Mucklor? Jag ser ut som en muckla. Känns lite orättvist eftersom jag är en sjukt frän longboardåkare, det borde liksom sitta i generna att passa i sådanahära mössor. Kanske att longbaordåkare passar bättre i keps. Ska testa det.




Jag försökte se frän ut men det gick verkligen inte.


Emma, om jag hade en peppgubbe som skrek hejaramsor skulle den se ut så här


Han hoppar som fan!

- YAY

Ok. Jag hatar datorer. jag hatar min dator. Jag önskar att jag hade hängt med liite mera på datakunskapen. Men vad kan jag göra åt det nu? Annat än att skeppa till baka den här skitdatorn till Sverige och köpa en dator som garanterat inte kommer att krångla. Jag är beredd att betala dyra pengar för den.

Jag har börjat på en ny stickning. Det blir en mössa. Man kan aldrig ha för många mössor.
Jag funderar på om jag håller på att jobba upp en livskris. 22års kris? Jag känner mig lite planlös. Eller, planer finns det väl men jag är inte en genomförare. Jag är en påbörjare. Jag måste jobba på det! Jag måste bli en genomförare! Jag måste genomföra mina planer. Min plan just nu är att bygga mitt hus i sommar (dessvärre ligger det utanför Arvika men skog som skog och jag gillar skog)(huruvida det är mitt hus kan väl också diskuteras men jag tänker kalla det mitt hus tills någon opponerar sig). Sen ska jag kanske plugga lite. Lite konstskola, lite skrivskola, sen ska jag bo jävligt billigt i mitt hus och skriva och illusterar t ex barnböcker. Jag hade sjukt mycket problem med barnböcker när jag var liten, illustrationerna skrämde mig 9 gånger av 10, så jag kommer bli jävligt grym. Eftersom jag har höga krav. jag var ganska mesig när jag var liten och kunde få men av det mesta. Det kanske är en bieffekt av att ha sjukt livlig fantasi? Jag drömde mycket mardrömmar. Iaf, jag tycker att det är en bra plan. Nu ska jag bara leverera lite. Och bygga huset.

YAY!

Min dator har kommit! Jippie! Nu finns alla bokstäver igen! Hur bra som helst. Annars kan jag med lätthet återigen säga att jag aldrig, aldrig! ska skaffa barn. Och om jag, av misstag, skulle göra det ska dom fan vara väluppfostrade.

När man har mycket fritid kan man bli kreativ. Man kan t ex börja spåna på programidéer. För ett tag sedan funderade jag på hur gångbart det skulle vara med ett "Gordon Ramsey goes crazy in the kitchen with children" Typ en jävligt hetsig människa som lagar mat med barn. Barnen kanske vill leka med knivar, Gordon skriker "Do you like playing with knives?? Give me your finger! "chop" (barn börjar gråta över sitt förlorade finger)You don't like playing with knives now, do you??" .. ? Kunde bli bra. Det skulle bli ramaskri, sjukt höga tittarsiffror och publicitet = moolah.

Igår, när jag och Eva bakade kakor med Linnea extra hjälp och publik, kom linnea på den briljanta idén med "au pairs cooking". Linnea skulle laga maten, jag skulle baka kakor. Vi skulle vara omgivna av söta, glada barn och spela trevlig musik. allt skulle spelas in och läggas upp på youtube så att andra au pairer skulle kunna youtubea oss när dom run out of ideas. " When my children are a bit tired after school I always make them a little snack! Today I'm gonna make a blabla" Också ett stort leende på det. Given succé.




Jag var faktiskt inte alls särskild upprörd när jag åkte. Jag nojade mest över att mitt handbagage var för stort. Inte ens pappa grät.


Barn r 1


Barn nr 2


Barn nr 3

dishwasher

Dishwasher ar antagligen mitt absoluta hat-ord pa engelska. Det gar inte att saga. Forovrigt tycker att att diskmaskiner ar ett javla otyg. Nar jag var ett barn bodde jag pa landet dar varken microvagsugnar, diskmaskiner eller element var sarskilt populara. Musikanlaggningar, daremot, fanns det valdigt manga av. Anyway. Just denna franvaro av diskmaskin har varit ganska jobbig for mig genom aren. Jag har aldrig riktigt kunnat handskats med diskmaskiner. Vart staller man vad, vilka grejer gar att diska, ska man skolja av talrik och glas innan.. ? Olust har det varit, helt enkelt. Som ung avundades jag aven de lyckligt lottade manniskor (som oftast bodde i Klassbol) som hade tillgang till dessa apparater. Men! Nar jag kom hit visade det sig, saklart, att familjen brukade en dishwasher. Manga ganger fick de visa mig hur man egentligen staller in 100 tekoppar pa basta satt osv och tillslut sa larde jag mig val att hantera skiten. Men samtidigt som jag lart mig har jag byggd upp en viss irritation mot maskinen. Varfor vill man egentligen lasta in alla brukbara maltidsforemal i en maskin och sen knalla runt och vanta pa att helvetet ska bli fullt sa man kan kora disken? Mot slutet av dagen sa ar ju alla koppar och glas och dol slut? Det maste ju vara lattare att bara ta sig i kragen och diska av sin talrik och sitt glas efter att man har atit?

OCH om man nu ar engelsman och slanger sig med fraser som "I could die for a cup of tea", varfor maste man da ta en ny mugg efter varje kopp? Kan man inte bara anvanda samma? Plus att engelsmannen ifraga sager sig mana om miljon. Herregud. Folk.

Herregud Frank Black! Herregud! Pixies absolut men Frank ar inte langt ifran! Vilken rost. Vilken rost!! Fa saker gor mig sa peppad alltsa. Eller sa ar det mitt energigivande te som verkligen fungera. Who knows.

Jag borjar bli riktigt bra pa det har med att styra mat. Eller, nej, det borjar jag verkligen inte men jag gor det iaf och an sa lange har ingen dott. Jag och Eva bakade t ex muffins idag. Det var ganska trevligt. Stickningen ar, trots nagra illa valda sticktillfallen och antalet backningar, klar! En fin, lang, rod halsduk blev det. Sa nu maste jag hitta pa nagot annat att gora. Pappersflygplan? Bygga modeller? Av kanske bilar? Kunde vara nice. Jag har alltid velat gora det. Eller sitta och mala pyttesoldater under en nordig forstoringsglaslampagrej? Ta barnens lego och bygga en rymdbas kanske. Min bror byggde en fisk en gang, den var valdigt fin.

I Fredags hittade vi efter manga turer en klubb. Trevlig musik men mindreariga barn. Jag och Linnea kande oss sjukt gamla och beslutade att halla oss till pubarna i framtiden. The new heroe far val vara undantaget. Jag har alltsa kommit in i pub-aldern. Det kanns helt OK. Hela grejen med att bli 22 kanns ratt stord. Jag kanner mig inte som 22. 19 kanske. Tops.

Min mamma fick for sig att det skulle vara nyttigt for mig att ta hand om folk som var yngre an jag, att jag kanske skulle mogna lite och sluta bete mig som en 12aring. Och sa kunde det kanske ha blivit om inte Linnea skulle ha funnits har! Men nu nar hon finns och ar way, way mognare an vad jag ar kan jag fortsatta vara en tramsunge. Det ar olyckligt hur det kan bli ibland. Jag bygger upp min mognad under veckorn och sen pa helgen raserar jag det pa 3 roda. Lite som folk som bantar asmycket pa veckorna och sen goffar ihjal sig pa helgen. Fast med mognad. Sa kan det ga.

Jag ska aldrig, aldrig, aldrig skaffa barn. Aldrig.

Jag ar ganska bra pa att dromma trippade drommar. Jag har dromt att jag var en varg som at folk. Jag har dromt att jag hade en sjukt stor gecko som husdjur som bet en i vaden om man gick ifran den for fort, vilket jag gjorde ganska ofta eftersom jag var lite radd for den. Inatt dromde jag att jag blev indragen i ett Kaffemaffiadrama och att stora delar av Hollywood skulle doda mig.

I drommen startade det hela med att jag, ung och naiv, gav Clive Owens (han sag ut som en lodig clive owens men i drommen hette det Robert Dinero) skydd och gomde undan honom for att elaka man, t ex Goerge Clooney, villa ta livet av honom. Jag hade aven en stark relation till min katt, Lacke.

Vid nagot tillfalle har vaknade jag och tankte vilken sjukt trippad drom det var. Sen somnade jag om och fortsatte dromma;

Helt plotsligt var jag ungefar sa gamla som jag ar nu. Jag hade borjat kanna mig hotad och forfoljd av diverse laskiga celebritetr och dagen da jag, pa vag till pa semster till USA, stoppades i tullen for att jag hade rest runt sa mycket samt att mitt pass var sparrat, brot jag ihop och snyftade fram till tullmanniskan (passkontrollant hade nog varit mer korrekt) att "hon inte skulle tro mig men att alla forsokte doda mig for att jag hade skyddat Robert Dinero fran onda manniskor" ocg tillslut kom det fram till att den hela handla om kaffehandel? Ett litet klipp och sen var det jag, min mor och moster som blev nedskjutna av gangsterrappeliten. Jag var sa gott som dod och ett gang smadjur (hade tydligen en god relation till sadana) kom for att salutera mig. Men jag dog inte! Utan jag vaknar upp i Robert Dineros gomsle, som kunde liknas vid batmangrottan fast det sag ut som ett bibliotek, dar det finns en gratande kvinna som ska forsoka radda mig. Nagonstan forsokte typ Harrison Ford smuggla ut mig ur landet men jag gick nog inte sa bra. I af kommer sjalvaste Eminen och tar mig tillfanga for att avratta mig och hur mycket skadisar och artister so helst samlas for att se mig do! Sienna Miller var en riktigt bitch t ex och Amy Winehouse var definitivt pa plats. Jag lyckas halla nagot slags "jag ar beyond death och skamtar nar jag ska avrattas for att vinna allas hjartan och bli raddad" - tal, vilket inte hjalpte utan fick ist electriska stotar av Pharell Williams. Sen forsvann alla. "Victory" tankte val jag och flankerades av en blind man (som kanske skulle forestalla min far) och en tacky, flabbig tjej och sa skulle allt sluta gott MEN ICKE! Ett, tu , tre tornar det upp sig vita, korslikande bombplan,inte helt olikt scenen i "The Wall" nar det flyger over kyrkogarden, och de borjar bomba som fan! Jag anvander tjockisbruden som skydd (fast hon dog inte) for att hitta ett skrymlse att gomma mig i vid en bro. Bombplanen forsvinner och ett sista stridsnagonting dyker upp och borjar scanna av omgivningen for att utplana mig. Det var antagligen Eminem som flog det. Men da vaknade jag! Sa jag vet inte huruvida jag dog. Det var skitkul.

Eftersom det redan finns ett skivbolag som heter Bordeline Records kanske jag ska fimpa min skivbolagsideer och bli manusforfattar ist?

Det finns roliga masar i det har landet. De har en svart flack dar man skulle kunna tro att deras oron sitter och fran den flacken gar det liksom ett svart band upp pa huvudet pa de sa det ser ut som att det har horlurar pa sig.

Min ipod har blivit helt loco ocksa, det satter igang och spelar random musik mitt i natten. Igar var de vif fyra tiden, i natt runt tre. Antagligen ar det ett spoke som bara maste lyssna pa musik. Det ar OK. Sa skulle jag ocksa gora om jag var ett spoke.

Forovrigt har jag kommit pa att jag ska starta ett skivbolag som ska heta Borderline Records och bara slappa artister som gor sjukt deprimerande musik. Det kan bli kul!

Det Engelska vadret hann ikapp oss till slut. Idag ar det idel regn och blast. Fast det kanns helt OK, det har varit sa fint vader nastan hela tiden sen jag kom hit (alla.. 9 dagarna)sa jag ska inte gnalla.

Idag fick jag i uppdrag att skriva ett CV och lamna in till puben som ligger pa samma gata som jag bor pa, det ar spannande. Att skriva CVn ar ganska svart, rent generellt, tycker jag, sa att skriva ett pa engelska kanns.. utmanande? Kanske larorikt? Tur att folket har ar ganska haja pa sadana saker och angelagna om att jag ska tjana mer pengar.

ABBA ar tydligen populart har i huset, vilket kanske inte alla som huserar har ar sarskilt nojda med, men vad gor man inte for att halla barnen lugna och glada. Forra veckan jobbade vi (jag, Maya och Eva) oss igenom tva shower. Forst var det ABBA. Vilket var sjukt energikravande.Mama Mia och dancing queen gick pa repeat och som det skulle dansas! Herregud. Lyckligtvis tog ABBA en paus efter det och vi korde igang med Baby shoe i stallet, som var ganska chill och trevligt eftersom jag bara behovde sitta i en stol och lasa hogt ur en bok. Men nu har ABBA kommit tillbaka igen. Hoppas att jag inte behover bli involverad den har gangen. Fast det ar ganska kul att kolla pa Eva nar hon dansar och sjunger. Det blir mest "Bad" "Sad" och "Money, money, money" och nagra varv runt mattan pa det.

Bebisen, som antagligen heter Max, har borjat le. Han ar ganska cute.

Det finns saker man inte ska gora nar man kommer hem fran krogen. Sticka, t ex. Stickning kraver en hel del koncentration, aven om du kanske kanner att du ar hyfsat haj pa det. Borjar man sticka kanske kl 2 pa natten kan det resultera i sjuka mangder jobb i onodan dagen efter. Kl 2 pa natten ska du helst ga och lagga dig och sova, aven om du kanner att du ar ganska pigg och sugen pa att, t ex, sticka. Aven om det kanns roligt och bra just da ar det inte lika roligt att repa upp skiten dagen efter och borja om. Det finns ju folk som kan sticka bade bak- och framlanges men ar du inte en av dom rader jag dig till att lata stickningen ligga tills du ar pigg och alert. Sa ar det med den saken sa behover det inte vara sa mycket mer med det.

Linnea har kommit! Det ar helt underbart! Allt kanns faktiskt ganska underbart. Det ar en sjukt fin och trevlig stad jag har hamnat i. Kidsen ar snalla. Oftast. Det ar helt OK att gora ABBAshower och sjunga Money, money, money tusen ganger. Det ar inte sa kul att kolla pa film med barn eftersom det tvunget maste beratta allt. I synnerhet om det har sett filmen ett otal ganger. Men a andra sidan kanske man inte behover kolla sa mycket pa film med dom heller.

Det har kopts skivor och nya Vans, klubbar borjar lokaliseras och det kanns som att det kommer bli riktigt, riktigt fint framover. Om inte allt skiter sig och jag maste aka hem. Men det gor det inte.

Brighton eller

Jag kom fram! Jag blev hittade pa flyplatsen och planet gick inte sonder ens lite. Jag har lanat Matts dator, det ar nojigt, jag gillar inte att lana folks datorer. Men Ok allt ar sjukt bra so far, kidsen ar ganska snalla, bebisen skriker ganska mycket men han har sa mork rost att det inte gor nagot. Huset ar sjukt fint! Jag ar lite sugen pa att kopa ett. Nar jag har blivit javligt rik.

Forsta dagarna var ganska chill, jag sov ganska mycket eller lag som ett kolli och lyssnade pa Ulf Lundells "jack" (som ar hemskt bra btw) men nu borjar jag bli lite
rastlos. Det har promenerats endel i parken och idag sprangs det lite ocksa. Jag maste nog hitta nya saker att leka med eftersom varken pilatesbollen (klart som fan att jag tog med den?)skissblocket, eller bockerna roar mig langre. Det ar tur att Linnea kommer snart.

Trots att jag knappt har lamnat huset har jag redan lyckats hora "Sex on fire" iaf en gang. Jag tycker verkligen att den ar sjukt overskattad men det verkar jag vara ensam om. All electro akte ut genom fonstret sa fort jag kom hit, att vara pa en ny, frammande plats har fatt mig att ga tillbaka till mina rockrotter - jag gillert. Det ar ratt nice att springa omkring i Prestonpark och lyssna pa t ex The Jam.

Sista kvällen!

Så bar det av då. Allting blev ju lite osäkert helt plötsligt eftersom en pappa fick sparken vilket ledde till dåligt med arbetsmöjligheter för mig MEN jag är väl inte den som ger mig utan här åks det iaf. För er som tycker att det ska bli sjukt skönt att slippa mig i ett halvår kan jag bara säga att det förmodligen är för tidigt att ropa hej än. Om två veckor står jag säkert där med snopen min och kräver att bli underhållen. Eller så gömmer jag mig i Arvika tills det blir sommar. Eller så skiter jag i England om det finns för dåligt med jobb och flyttar till Skottland. Eller till Olle i Spanien och pressar oliver. Det är en oändlighet av möjligheter! Fast till och från har det känts ganska frestande att skita i hela grejen och stanna i tryggheten. Fast ärligt talat så är det här första gången jag inte kan bananskala mig igenom en situation och jag tror att det är rätt bra att prova på att faktiskt få kämpa för något för engångsskull. Jag kommer säkert utvecklas jättemycket och bli minst ett par år äldre. På ett bra sätt. Jag kanske kan flytta till David i Norge också och klubba säl.. Finns ju hur mycket som helst att göra.
Lite grinigt dock att Linnea inte kommer till Brighton fören om en vecka. Vad ska hon i Thailand att göra liksom. Anyhow..

Nyår var sjukt bra. Efter massa velanden och dåligt med framförhållning (från mig) angående osande till listor hit och dit hamnade jag på debaser medis med gamla arvika + bror ist för cpfest (fick jag höra efteråt) med gamla Steneby.
Att foxtrotta runt med min älskade bror på 12slaget till tonerna av ABBAs Happy new year var fan lycka i kubik. Gillert.

Men så ligger landet iaf.
Det finns folk som jag helt enkelt inte har sagt hejdå till. Och det är inte för att jag inte tycker om er utan snarare tvärt om. Jag gillar helt enkelt inte att säga hejdå. Säger man inte hejdå kan vi låtsas som att jag bara har försvunnit ett tag och att jag kan dyka upp när som helst och då kommer det bara bli jätteroligt när jag kommer hem + att man slipper gråta. Jag tycker att det låter ganska vettigt.

Föresten är ju nyår en sådan där kväll då man lätt kan bli ganska nostalgisk. Speciellt om man firar med sin gamla jättebästis och musik har ju alltid varit roligt och spelat roll så det blev ju ett samtalsämne. T ex luskade vi fram det danska bandet Superheroes fina, fina låt what´s going on. Absolut årets sista och första låt. Värd att lyssna på.