Vargtimmen!

Klockan 04:30 vaknade jag med en gnagande oro. Jag behövde inte ens kolla på klockan för att förstå vad det handlade om - den fruktade Vargtimmen! Några våningar över mig hörde jag Max gråta och tänkte "Då är vi iallafall två, min vän". Sen låg jag där, vände och vred mig. Oroade mig för pengar och tunnelbanor i Grekland. Nollbudgeterade mitt liv och gick i genom mina prylar i jakt på något att sälja. Kom inte fram till något. Somnade igen klockan 6 för att stiga upp en timme senare, trött som fan och helt oförmögen att inte tappa allt i golvet eller gå in i alla vassa kanter som finns. Men! Sen tittade jag ut. Såg solen, blommorna och de gröna träden. Och vad spelar det då för roll att man missat en timmes sömn eller två? Tog ena ungen under armen och hängde ut i parken tills hon började skolan. Jag är en snäll au pair.

Idag blir det iallafall balkonghäng i linne och bahbahbah-shorts. Hemlängtan? Nej