3 månader

Idag har jag vistats i Brighton i 3 månader. Ujuj, vad tiden går. Mars gick så fort att jag inte ens kan göra en lista på saker jag har lärt mig. Eller så har jag inte lärt mig något? Jag kan hacka paprika. Jag har blivit lite, lite bättre på engelska och det börjar låta aningens mer brittiskt. Och det är ju bra. Jag har blivit riktigt, riktigt peppad på att börja plugga igen. Sjukt peppad! Så peppad att det ligger teckningar över hela golvet. Jag har avslutat min pilates kurs. Pilates var inte alls vad jag trodde att det skulle vara. Har jag lärt mig. Ehm. Jag vet vilka två grenar Karolina klüft valde att fokusera på hellre än 7 kamp. jag vet att stadsdelen Bronx är uppkallad efter en svensk. Jag kan baka grymma brownies! Ungefär så. Självinsikter då? Jag är inte en köpstopps människa. Och jag gillar fortfarande inte barn. Klart att jag hyser någon form av positiv känsla för "mina" barn och Linneas barn är också ganska ok (kanske för att ett av dom har en crush på mig, kan man charma en 4 åring kan man charma vem som helst) men generellt så är inte barn min grej. Jag har det inte i mig! Men det är OK! Alla måste inte gilla barn!

Nu vill jag bara att dimman ska lätta så vi kan ha en chill eftermiddag i parken och sedan fira dom här 3 månaderna.